Inlägget om Ystads gamla hus har varit väldigt välbesökt och vi tycker så mycket om vår vackra stad, så nu kommer ännu ett inlägg med några av Ystads gamla hus.

Kvarteren Paul och Niorder

Kvarteren Paul och Niorder var för ett par hundra år sedan havsbotten och det var först vid 1600-talets mitt som landhöjning och utfyllnad gjorde att man kunde bygga här. Det var också då, år 1658, som Ystad blev svenskt. Svenskarna hade varit i Ystad och härjat fjorton år tidigare och i stort sett plundrat hela staden. När Ystad blev svenskt, gjorde danskarna samma sak. År 1676 invaderade danskarna den nu svenska lilla staden och tvingade folket att återigen svära trohet till Danmark. Dessutom fick de lämna ifrån sig allt svenskt gods. Svenskarna ville behålla Ystad och snart kom armén och danskarna fick fly med allt vad de plundrat. Så igen, två år senare, kom de tillbaka och amiral Niels Juel lät trupperna härja och plundra, men det var faktiskt sista gången som Ystad drabbades av krig. Även om det i staden i flera decennier rådde stridigheter mellan traditioner och språk – danska eller svenska.

I slutet av 1600-talet och 1700-talet var kvarten Paul och Niorder ruffiga hamnkvarter och idag är det svårt att föreställa sig hur dagens idyll med små gathus kan ha sett ut.

Olofsgränd är en av Ystads många vackra små gränder och här låg Vassaåns mynning. Platsen kallades för Världens ände och ibland sa man också Pälsakrogen eftersom pälshandlarna brukade skölja sina pälsar här. Och krogar fanns det gott om i Ystad, särskilt i hamnkvarteren. Det förklarar också det helt unika namnet Supgränd, som Olofsgatan möter där i hörnet. Det gula huset där, var just en av Ystads alla krogar.

Huset i sin nuvarande form byggdes 1810, men det finns delar kvar från 1700-talet.

Sedan 1930-talet har huset varit bostäder och även om det är lite slitet idag är det otroligt charmigt hus med vackert enkupigt rött lertegel. Tittar man längs fasaden ner mot Paulsgränd ser man att det lutar en del.

Till  höger på bilden ligger kvarteret Niorder. Det stora vita korsvirkeshuset heter Riegården och byggdes 1798. Sitt namn har det fått efter att det har legat en torkria för torkning av otröskad säd på gården. Huset är ett stort korsvirkeshus i två våningar och hade enligt brandförsäkringsbrevet fjorton rum och sju kök. Det tycks alltså ha varit någon sorts hyreskasern.

En gång i tiden fanns här också en loftgång, men den har sågats bort och idag finns det en nyare på gårdssidan. Huset renoverades och byggdes om på 1950-talet, men många gamla detaljer finns kvar och en del nyare har tillkommit.

Det är stort och högt hus med brunt timmer och vita slammade fack.

De andra byggnaderna på gården uppfördes vid renoveringen 1957, men har samma karaktär och man kan nästan tro att de har stått där lika länge. Promenadvägen ”Åfåran” tillkom 1979 och följer den sträckning Vassaån hade.

Dagens sista bild får du som pussel (klicka nere i högra hörnet om du vill maximera pusslet):